Research
The DNA is the blue-print for how a living organism should develop and respond to different environmental cues. It does so by activating and repressing coding regions of the genome. Surprisingly, most of the DNA in genomes do not encode for proteins but is non-coding. With the development of new sequencing technologies, it is apparent that much of this non-coding DNA is transcribed into RNA. A key question in modern biology is therefore why organisms spend so much energy to transcribe something that is not used as template for protein synthesis.
Increasing evidence shows that transcription of non-coding regions are important players in the response to stress situations and control of organismal development. The challenge is often to detect these non-coding transcripts due to their rapid degradation. Therefore, we are only scratching the surface of the functional role of this hidden layer of transcription. Thus, we need to develop new techniques to fully appreciate the roles and rules of non-coding transcription.
A consequence of wide-spread or pervasive transcription of the genome is that many coding regions have non-coding transcription occurring in proximity. This may lead to transcriptional conflicts when two RNA polymerases meet on the DNA template but also regulate the dynamics of coding transcription.
My research group is interested in the dynamics of active transcription and how conflicts between non-coding and coding transcription regulate and dictate decisions made by the plant for optimal stress response and development. We primarily work with the model plant Arabidopsis thaliana but develop new techniques to study non-coding transcription in trees.
Team
Publications
Svenska
Alla organismer på Jorden måste interagera med sin omgivning på ett bra sätt för att växa och fortplanta sig. Planritningen för hur det ska gå till finns i deras arvsmassa, deras DNA. Vi förstår relativt väl hur DNA som kodar för proteiner fungerar men ny utveckling i genomiska metoder har identifierat att det till största del är DNA som inte kodar för protein som skrivs av, eller transkriberas, till RNA när en organism utsätts för ändringar i omgivningen. Vad som tidigare kallats för ”skräp-DNA” har nu omvärderats och vi förstår nu att så kallade icke-kodande delar av genomet är essentiella för organismer. Hur transkription av icke-kodande DNA regleras och vad det har för funktion är en nyckelfråga inom modern biologi.
Växter är experter på att snabbt reglera sin transkription och representerar därför viktiga modellsystem i denna typ av forskning. Vikten av icke-kodande transkription undersöks också i asp. Träd företräder andra viktiga biologiska frågor som är omöjliga att svara på i backtrav (Arabidopsis). Hur svarar ett träd när vinter blir till vår och när sommar blir till vinter? Hur regleras transkriptionen genom livscykeln i ett träd?
Min forskargrupp använder de senaste genomiska metoderna för att försöka förstå funktionen av icke-kodande transkription och hur detta reglerar den kodande transkriptionen.